bara några ord

Nu lämnar jag den vanliga vardagen för det primitiva festival-livet!
Jag vill bara komma bort. Det är ett måste. Hoppas på bra väder
och mycket fred och kärlek. PEACE AND LOVE HERE I COME!
Vi ses på söndag! :)

Natten är fortfarande väldigt sömnlös. Ljudbok är nog det bästa alternativet för att vaggas till sömns.
Som vanligt. Just nu, ensamhet i nystädad lägenhet, inte helt fel, bara smått svårt. Har insett att det faktiskt går rätt bra ändå. Känns tomt och trist, men tv-abonnemang med kanaler och lite värmeljus lyckades göra susen. Jag är trött på vakna nätter! Nu blir det drömmar om allt annat än brustna hjärtan...kanske om en vackrare framtid?!?! Men framförallt vill jag drömma om Peace & Love! Spelningar! Ja tack! FESTIVAL here we come!!!1

Men först en låt med Oskar Linnros. Lyssna på den!




För att den är fin. Från och med du!

Ibland fastnar jag i tankar om andra människor runt omkring mig. Sånna där djupa tankar som man vanligtvis kanske inte tänker om andra. Några exempel skulle kunna vara; Vad har hon för favorit färg? Tycker hon bäst om hösten eller våren? Vilka lakan är finast på ikea enligt henne? Eller kanske Vad åt han för frukost imorse? Har han också en dröm om fru och barn eller är det en skithäftig jorden runt resa han funderar på nu? Det finns så många saker man undrar, vad är det som finns där inne, i alla huvuden. Vi är ju alla människor och har miljoner av tankar och känslor varje dag.

 

I den terapi jag går i får vi läsa om allt detta, hur tankar och känslor flödar genom oss som vågor. Saker som kommer och går. Och om hur varje tanke och känsla påverkar oss mer eller mindre, det är väl självklart enligt vissa. Men kanske inte för alla. Ibland när jag sitter på tunnelbanans morgontåg kan jag inte låta bli att undra hur de människorna bredvid mig har det med sin egen styrning och kontroll av alla dessa tankar och känslor som flödar. Borde jag ens jämföra mig med dem? Det är väl helt logiskt att vi alla har olika färdigheter här?

 

Kan ändå inte låta bli, att önska att mitt eget förvirrade sinne ibland skulle må bra av att jämföras med något som kan verka klokare. Men jag vill hellre se jämförande som något av ett sökande efter en förebild. Att jag så småningom lär mig att styra dessa impulser, förvirrande tankar och känslostormar.

 

Tänk om vi alla skulle vara födda med en total kontroll över våra känslor och tankar, det skulle förmodligen varken vara kul eller särskilt funktionellt. Känslor gör oss till impulsiva och levande varelser, liksom tankar och fantasier. Men det finns tillfällen då vi alla önskar att känslan kunde kopplas, kontrolleras och hanteras annorlunda. T.ex. Ett för stort slag av sorg, skam eller ilska. Hur gör man då? Gör vi alla olika, eller finns det sätt som är mer rätt än det andra? Vad vet jag. Enligt mig räcker det med att balansera ut det hela och att inte skada mig själv eller andra med de förvirrande tankarna och känslostormarna.

 

En sak till, fundera på hur du känner när du tittar på de här bilderna?

Ilska?

Glädje?

Nyfikenhet? Intresse?

Förvåning?

Nu har ni något att fundera på? Hur gör just du med alla tankar och känslor som skvalpar omkring? :)

Det skulle vara intressant och höra vad du kom fram till, men just nu är det dags för mig att ta mig härifrån balkongen, där jag suttit i drygt en timme nu. Slita mig från allt detta filosoferande och gå och lägga huvudet mot den där mjuka kudden. Vila är viktigt. Med det visste du ju redan ;)

Sov gott!