December nurå
Godmorgon! Idag är det dags att vara en morgonmänniska. Jag är sjukt spänd och förväntansfull för jobbmötet som väntar idag. Det ska bli kul att kicka igång alla projekt ordentligt. Yes!
Har lyckats sova själv inatt, maria drog ut på stan o svängde runt och jag kände mig som en tråkvuxen som valde sömnen istället. Vardagen är ju sådan, äta, jobba, sova, dö. Bara att acceptera just nu. Det kan inte vara roligt hela tiden?
Nu är det som sagt morgon, jag väntar på ett samtal, läser igenom lite jobb dokument och tittar med ett halvt öga på Vakna med the voice. Dom har bytt ut Josefin Crafoord mot Sanna Bråding! No no no. Inte okej. Tillbaka med Josefin i rutan tack.
Hoppas ni får en fin 1:a December nu! Enligt väderprognoserna kommer den vita snön inte att infinna sig här i Stockholm förens om ca 2 veckor! Så jag antar att det inte är någon brådska med långkalsonger, vattentäta skor och yllemössa ;)
Girl, put your records on!!! Nu kör vi!
Listbeth Salander

Lisberth Salander ;P
Idag är det tråksöndag i vällingby. Hittar inget roligt att göra. Ingen tvätttid fanns det heller. Så jag är lite bitter. Men jag ska väl ta och hänga upp lite julstjärnor och kanske gå till ÖB o kika om det finns lite billigt julpynt.
Nu kommer julen...Julstressen, julångesten och kall snö. Jag vet inte om jag vill det. Men okej, det finns inget man kan göra åt det. Kanske flyr jag utomlands på obestämd tid? :P Det vore nått!
Black & White

Nu är det dags att lägga terapiläxan och tankarna åt sidan och fokusera på något roligare. Jag ska packa väskan, dra från lägenheten och hämta ut biljetter till bio! Luftslottet som sprängdes! Lisbeth Salander here we come! haha.
Vart är vi påväg egentligen?

Appråpå pride och gaygrejjer. Jag har alltid varit öppet gay och jag drar mig inte för att "erkänna" detta för folk. Visst är det så att mitt svarta hår och man kanske inte helt flickiga stil kan ge ledtrådar om detta, men ändå. Jag säger som det är rakt ut och jag är blir lika stolt varje gång jag lyckas med det. Sen finns det väl tillfällen då man kanske inte skyltar med det, men det är en annan sak. Ända fram till år 1979 räknade man en homosexuell människa som sjuk. "Ursäkta jag kan inte komma till jobbet idag, jag känner mig lite homo"...Vad är det lixom? Detta var bara 20 år sedan!!! Idag har vi ju kommit en bit längre, men hur långt ändå? Det finns fortfarande så sjukt mycket fördomar och tankar kring "vårt släkte". Jag blir så glad när jag kollar på Ellen Degeneres talkshow eller Mariette Hansson i idol! Att bara våga sätta sig där i medialjuset och vara öppet gay! Bra jobbat!!!
Här i sverige så har vi ju förstås Eva och Efva som har sen tidigt 80tal skyltat med den fina kärleken, eller Marc och Jonas som också är flitiga på att visa sig i tv-rutan och andra evenemang. Jag bara undrar var vi är om 20 år till, år 2029. Kommer vi att vara accepterade som föräldrar? som förebilder till våra barn? Accepterade som en naturlig del i sahället?
Såg på nyheterna igår att Mona Sahlin, S, vill gå ihop med småpartierna Miljöpartiet och folkpartiet för att tillsammans motverka att Sverigedemokraterna inte ska komma in i riksdagen. Svergiedemokraternas Partisekreterare Björn Söder säger om homosexuella "Dessa sexuella avarter är inte normala". Det är INTE en sån här utveckling svergie behöver!!! Åh, man blir ju upprörd. Bra jobbat och tack Mona Sahlin för att försöka se det här i tid.
Ja, jag hoppas bara på att alla vi gaymänniskor inte behöver möta alla dessa skeptiska blickar och hårda ord i framtiden. Sverige behöver utvecklas på den här punkten. Nån som håller med eller?

Hur kul är det här?

Bild från 1979 prideparad.