Still alive
Kom precis hem från den mest påfrestande arbetsdagen på väldigt länge. Kan saker gå fel så är det idag. Dessutom så har det nu blivit definitivt slut mellan mig och Maria. Det här med att ändra status på facebook verkar vara det nya sättet att verkligen ta steget från varandra? Och visa allmänheten hur det verkligen står till. äh, jag förstår mig inte på någonting idag.
Hinner knappt innanför dörren innan ångesten griper tag i mig med vassa klor. Det så bekanta trycket över bröstet och paniken som sakta sprider sig bland mina celler. Jag undrar hur något så litet kan explodera och bli så oändligt, helt ogreppbart och stort. Jag antar att det alltid har varit så. Jag vet helt enkelt inte några andra sätt att känna just nu. Det är bara så det är. En logisk tanke gömmer sig ändå kvar, jag borde tvinga mig att äta middag, ta en tablett och sen gå och lägga mig. Det är en lång lång viktigt arbetsdag imorgon. Jag måste hålla taget om det jag har. Inga klor eller någon smärta får vinna nu.
Igår kväll hittade jag helt oväntat en underbar sångfågel. Jag tänker låta hennes vackra sång snurra runt i mitt huvud tills det har slutat dunka. Om jag hade en flygel skulle jag spela tunga moll-ackord och låta den lilla fågeln sjunga med tills det blev morgon.
Den här dagen är snart över. Och snart får jag stänga av.
Aj
