bara några ord

Äntligen har vardagen börjat igen. Äntligen morgon! Efter många oändliga mörka timmar har ljuset nu kommit fram igen och det är dags för mig att slita lite i tvättstugan. Kaffekokaren är på och snart har jag nybryggt väldoftande kaffe. Det är signalen för att det är dags att vakna. Fast jag inte har sovit en blund så känns det ändå som att natten har givit någon slags ro. Kanske har jag tänkt och tänkt och tänkt så att jag nu känner att jag har tänkt klart för ett tag? Äh, svårt och förklara det där. Är utvilad på sätt och vis.

Kom på att det var väldigt längesen som jag ändå var uppe en hel natt såhär, utan att kunna sova trots ihärdiga försök. Det måste ha varit månader sen? Livet är allt bra märkligt ändå...För just några månader sen var det mesta upp och ner, man hade inte mycket till gnista. Idag, när man tänker tillbaka så har ju allting löst sig väldigt bra. Med jobb, lägenhet och relationer. Om jag bara hade vetat allt det jag vet nu, redan i juni. Då hade det känts mycket lättare. Ja, precis just då när man var sådär mentalt förlamad, dazed. Då hade man velat se in i framtiden. Men det är väl klart, dom där förvirrade perioderna i livet har väl alla, då man kanske funderar över var man ska och vart man egentligen vill. Framåt ska man i alla fall. Det är ju ett som är säkert.

Nu ska jag dricka kaffet och sen bege mig mot favorit-tvättstuga nr 7 :)