bara några ord

Imorse var jag på ett jobbigt möte...Möblerna, lukten..ja hela miljön är sig lik. På nått vis känner jag mig som hemma där, trots att stället är helt nytt. Det känns verkligen som det där typiska samtalsrummet...och det är väl i ett sådant rum som man ibland kommer framåt i livet. Ja, så många år som jag har suttit i en stol mittemot en samtalsterapeut, psykolog, läkare eller sjuksköterska. Är det nått man ska vara stolt över? Skämmas över? Ja, folk får väl skapa sina egna tankar kring det där. För mig så har det varit livsviktigt! Och jag är glad att jag vågat prata me alla dessa folk.

Idag försöker jag att tänka tillbaka, på det som har varit och hur långt jag har kommit sen det var som allra jobbigast. Jag har fått distans till de onda tankarna som en gång bodde i mitt huvud. Visst är dom kvar och försvinner väl aldrig helt. Men jag har dom i kontroll. Jag tänker vidare, på alla människor jag har haft omkring mig och på dom som omger mig nu. Fina människor som ger kärlek, värme och omtanke. Som finns där och ställer upp. Förr hade jag svårare att se allt det där, när saker var som värst...Men nu, idag, känner jag mig starkare och kan lyfta min blick lite högre än vanligt. Jag har aldrig varit en egoistisk människa och kommer nog aldrig bli det, för det bästa jag vet är att kunna ge något tillbaka till dom som finns där. Ja, nu har jag suttit här o skrivit av mig ett tag, lite depp kanske, men det är viktigt att skriva av sig också...fast nu är det dags att göra något annat...Kaffe kanske? :)


Hittade en text på datorn.

Bara för att jag inte ser dig
Betyder det inte att du inte finns
Bara för att jag inte känner dig
Så har du ändå inte försvunnit.
Bara för att jag inte hör mina egna andetag
Betyder det inte att jag kommer kvävas
Jag vet exakt var du är.
Och jag tänker låta dig vara där.
Jag har kontrollen nu.