Jag är en fruktansvärt stark männsika
...i alla fall om jag lyssnar till de människor som står mig nära. Jag tror på dom och jag kan själv ha samma uppfattning, ibland. Eller kanske för det mesta. Jag är också en människa som jobbar mycket, det är också en uppfattning folk har om mig. En Workoholic. Ja, jag tycker om mitt jobb. Jag fyller en funktion på kontoret och resultaten jag skapar kan jag nästan ta på. Det ger bekräftelse direkt. Det är enkelt. Enkelt att gilla. Jag är också en sådan människa som har ett stort hjärta och bryr mig mycket, en människa som hellre älskar än hatar. Jag är en stark människa. På många olika sätt.
Men ibland är jag också svag. Vem är inte det? Men den här känslan är inte alls lika lätt att ha i sin lilla kropp, inte på långa vägar. Om man fick önska, skulle man då vara en stark gladiator för jämnan? Hur skulle det se ut, med bara en stark sida och ingen uppvägande motsats. Jag har svårt att erkänna den här svagheten, men vem har inte det? Just nu är det bara en sådan där kväll då jag är mindre än det minsta sandkornet i Sahara. Mitt hjärta som vill bry sig så mycket orkar inte riktigt slå i samma takt som i gladiatorbröstet. Den här kvällen ska jag bara sitta här och vara svag. Och Jag ska LE; åt att jag har mina fina vänner och familj. Att jag har en fin lägenhet och ett bra jobb. Att jag har en knäpp fin katt bredvid mig i soffan. Jag ska le åt det jag har idag. Men det viktigaste; Jag ska le för att jag vågar känna mig svag och samtidigt veta att jag är en fruktansvärt stark människa.
Ibland är jag svag.
Du erkänner att du känner dig svag ibland och tänker den här tanken öppet på en offentlig blogg, det är modigt och du är stark.
Vad du däremot har problem med är att bli av med den där tanken, att du är svag eller att det är fel att vara det.
Tänk på följande: Allt det du känner behöver inte vara sant, alla tankar du tänker behöver inte vara dina egna.
Vad jag vill att du ska göra är enkelt men nog så svårt, jag vill att du ställer följande frågor till dig själv och verkligen lyssnar på svaren.
Vi tar detta: Jag är svag
1. Är det sant?
Ja/Nej/Jag vet inte.
2. Kan du vara säker på att det är sant?
3. Hur känns det när du tänker så där?
(hur behandlar du dig själv när du tänker så här, gräv lite i denna frågan)
4. Hur skulle det kännas om du inte kände så här?
Vänd nu på det:
(antingen så det syftar till dig själv, den du tänker på eller på sig själv) I det här fallet sig själv:
Dvs. Jag är stark
Hitta 3 skäl till att du är stark som är lika sanna eller mer sant än det första påståendet.
_______________________________________
Gör nu så här med allt du går runt och känner stress för?
om rösten i ditt huvud är du, vem är det som lyssnar på den?
Ja, jag tror att ibland kan det hjälpa, att "skriva av sig" i en offentlighet som t.ex. en blogg. Kan man skriva det svart på vitt utan att skämmas här så blir det säkerligen lättare att hantera i andra situationer. En kommentar som verkligen får mig att fundera mera på detta. Tack så mycket.
