Bara en kväll i mängden
Men först ska jag titta på den här igen, någon annan som får nostalgiska minnen? :)
Godnattkram!
Ska det vara så svårt att vara lite snäll?
Kanske finns det den här typen av människor i din omgivning? Man vill bara inte inse det. Eller? Jag tror att det är fullt möjligt att själv skapa en snäll omgivning. Man letar upp människor som är vänliga och snälla. Man undviker dem som är lite kritiska, sarkastiska eller dömande. Det borde vara lika enkelt som att ordna något fint i sin fysiska miljö, te.x. köpa en ny blomma att sätta i köksfönstret eller måla om sina väggar i en färg som man tycker om. Allt för att skapa den tillvaro man trivs i.
....
Ja, blev inspirerad till detta inlägg när jag idag gick igenom kapitlet "Validering". Först känner för att citera lite: "Om vi kan vara närvarande och accepterande i mötet med andra människor, är förutsättningarna goda för att relationen ska bli bra. Men det behövs något mer. Vi vill alla bli bekräftade. För att få bekräftelse behöver vi ge bekräftelse"
Med validera menas att man ska se,uppmärksamma och bekräfta. Sig själv och andra. Se sina egna känslor, se andras känslor. Se sina egna åsikter, tankar eller tro. Se andras åsikter, tankar eller tro. Se sina egna värderingar och även andras. Eller t.ex. se när man har ansträngt sig hårt eller när någon annan har gjort det för dig. Validering är ett verktyg för att kommunicera bättre, öka självrespekten eller underlätta problemlösning.
Så därför tycker jag att man kan öva på att validera. Istället för att göra motsatsen som är att döma. Att verkligen försöka att bekräfta sig själv och andra mycket oftare. Det borde skapa en bättre miljö för alla.
Håller du inte med?
Hej älskade soffa! :)
Det är nämligen bara så skönt att sitta här. Ja, bara sitta sådär helt helt stilla med mig själv och katten. Hon befinner sig bara någon millimeter från mig. Åh ja. Gos på hög nivå. En riktigt bra känsla att känna på :) Känslan att inte vilja något mer av denna stund, bara vara nöjd med läget och sitta still. Och det är inte alltid, med korten på bordet, som jag lyckas med det här. För det mesta gömmer det sig någon slags rastlöshet och jag vill iväg till nästa projekt. Men just nu ligger mobilen någonstans där jag inte vet var och tv:n är avstäng. Gitarren och ljudboken finns istället i min närhet. Minuterna och timmarna kan rulla förbi och jag ska bara sitta här tycka om det jag har :) Kanske är det inte bara soffan? Hah. Utan mer bara att trivas hemma själv. Jo.
På fredag är det födelsedagskalas här! Det känns perfekt.
Vänner och bekanta kommer förbi och firar mig.
Jag längtar!
Ha en fin kväll alla ni!
Kram på er!
//elin
Jag är en fruktansvärt stark männsika
...i alla fall om jag lyssnar till de människor som står mig nära. Jag tror på dom och jag kan själv ha samma uppfattning, ibland. Eller kanske för det mesta. Jag är också en människa som jobbar mycket, det är också en uppfattning folk har om mig. En Workoholic. Ja, jag tycker om mitt jobb. Jag fyller en funktion på kontoret och resultaten jag skapar kan jag nästan ta på. Det ger bekräftelse direkt. Det är enkelt. Enkelt att gilla. Jag är också en sådan människa som har ett stort hjärta och bryr mig mycket, en människa som hellre älskar än hatar. Jag är en stark människa. På många olika sätt.
Men ibland är jag också svag. Vem är inte det? Men den här känslan är inte alls lika lätt att ha i sin lilla kropp, inte på långa vägar. Om man fick önska, skulle man då vara en stark gladiator för jämnan? Hur skulle det se ut, med bara en stark sida och ingen uppvägande motsats. Jag har svårt att erkänna den här svagheten, men vem har inte det? Just nu är det bara en sådan där kväll då jag är mindre än det minsta sandkornet i Sahara. Mitt hjärta som vill bry sig så mycket orkar inte riktigt slå i samma takt som i gladiatorbröstet. Den här kvällen ska jag bara sitta här och vara svag. Och Jag ska LE; åt att jag har mina fina vänner och familj. Att jag har en fin lägenhet och ett bra jobb. Att jag har en knäpp fin katt bredvid mig i soffan. Jag ska le åt det jag har idag. Men det viktigaste; Jag ska le för att jag vågar känna mig svag och samtidigt veta att jag är en fruktansvärt stark människa.